För några veckor sedan blev jag en glad propp.Nästan lite för glad...så bäst att backa då eftersom jag vet att jag måste ta det lugnt.Eftersom jag vet att det inte blir bra alla gånger.
Jo,jag träffade en man.Jo,jag blev väldigt intresserad.Och jo,jag blev väldigt ledsen när det nu var dags att inse att det inte blev som jag tänkt...Jag skulle så himla gärna vilja träffa honom igen.Men när det är som det är och det inte är besvarat så vet jag att jag måste vara snäll mot mig själv.Det är tur det inte gick för långt.
Och vet ni,när det tar mer energi att träffa någon än att ge - det är då det är dags att lämna.
Det är så tråkigt att det blir såhär.Det gör ju så förbannat ont.Jag vill ju krama honom igen.
Grejen med FB är inte så himla kul heller.Dumt att ta bort honom kanske,men inte för min egen skull för jag vet att jag bara mår sämre av att gå in och kolla hela tiden.Lättare att glömma utan FB.
Men skam den som ger sig.Nu har jag varit nere i två dagar...kanske lite imorgon också.Men sen kör jag igen.Ledsen får man ju vara,men jag vet att jag duger...för någon...därute...i framtiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar